Veronica Maggio har efter två album, ett halvt dussin singlar och ihärdigt turnerande mutat in en egen plats på den nordiska musikkartan. Med soulfärgade poplåtar med svenska texter förvaltar hon framgångsrikt arvet efter urbana poppionjärer som Mauro Scocco och Orup.

Singeln ”Jag kommer” är första smakprovet från nya albumet ”Satan i gatan”. Det är producerat av Christian Walz och släpps 27 april, det vill säga ganska precis fem år efter Veronicas genombrott med debutsingeln ”Dumpa mig” och tre år efter hennes andra storsäljande album ”Och vinnaren är…”.

Nya albumet har vuxit fram i Christian Walz studio på Östermalm i Stockholm. På femton trångbodda kvadratmeter – överbelamrade av pianon, orglar och effektboxar – har Veronica och Christian under ett knappt år skrivit och spelat in elva nya låtar. De handlar bland annat om sprucken kärlek, förlorad vänskap och känslan då man lämnar klubben och vandrar hem i natten med nytt sällskap.

Veronica ställde tidigt in siktet på ett liv som artist. Hon fick sina första musikaliska kickar i barndomens Uppsala. I hennes pappas bokhylla fanns kassetter med italiensk pop och schlager från 1960- och 70-talen – artister som Lucio Battisti, Rita Pavone och Adriano Celentano.

– När jag kom hem till pappa brukade jag alltid välja ut en kassett från hyllan. Jag sjöng med, snurrade runt, runt på vardagsrumsgolvet och lät mig uppslukas av musiken. Jag tror de stunderna förklarar min förkärlek för stråkar, säger Veronica.
Som elvaåring tillbringade Veronica ett år i Gavarrano i Toscana där hon sjöng hits av Whitney Houston och Michael Jackson för grannarna. I Uppsalas musikklasser fick hon efter ett tag nog av notläsning och körsång, och i gymnasiet började Veronica söka efter en egen musikalisk ram.

Efter ett år som servitris i Oslo flyttade Veronica till Stockholm. Här mötte hon låtskrivaren och producenten Stefan Gräslund och inledde det samarbete som resulterade i hennes debutalbum.
Det betydde mycket att Stefan skrev låtar med svenska texter. Tidigare hade Veronica alltid sjungit på engelska; språkbytet fick pusselbitarna att falla på plats.

– För första gången lät det bra om musiken jag gjorde.
Även medier och publik gillade vad de hörde. Våren 2006 kom debutsingeln ”Dumpa mig” som snabbt blev en radiofavorit, och på hösten följde albumet ”Vatten och bröd” som sålde guld.
Året därpå medverkade Veronica tillsammans med Petter på singeln ”Inga problem” av och med hiphopduon Snook med Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray – var för sig i dag uppmärksammade som soloartister.

Veronica var sedan ofta gästartist på Snooks spelningar, och bakom scenen formades tankar om ett nytt album – producentrollen gick nu till Oskar Linnros. Mötet med Snook inspirerade Veronica att bryta ny mark, och hon började skriva låtar på allvar.

– Mitt mål var att göra allt annorlunda än på första skivan. Jag ville göra en ”stor” skiva med en vräkig titel. Istället för att skriva tio låtar om kärlek, skrev vi låtar på olika teman och jag försökte variera mitt sätt att sjunga.
Nytänkandet visade sig vara ett framgångsrecept. Singlarna ”Måndagsbarn”, ”Stopp”, ”17 år” och ”Gammal sång” strömmade snart ur radioapparater, datorer och mobiltelefoner. Albumet sålde platina, totalt 70 000 exemplar i Norden. Framgången bäddade för mer turnerande, från januari 2008 fram till hösten 2010 gjorde Veronica över 200 spelningar.

– Jag spelade jämt, både i Sverige och i Norge, men hann aldrig ledsna. Att spela live är det bästa jag vet.
Inspelningen av nya albumet ”Satan i gatan” påbörjades medan Veronica fortfarande befann sig på turné. Skivans texter – med geografiska referenser som Berlin, Köpenhamn, Paris, Skanstull – skvallrar också om ett kringflackande liv. Ett annat återkommande tema i de nya texterna är brusten kärlek.

På ”Satan i gatan” har Veronica fortsatt att utveckla sitt låtskrivande. Tillsammans med Christian har hon skrivit nio av albumets elva låtar – hon med huvudansvar för texterna, han för musiken. Låtarna ”Finns det en så finns det flera” och ”Vi kommer alltid att ha Paris” har Veronica skrivit tillsammans med Markus Krunegård.
Med ”Satan i gatan” gör Christian Walz – känd för egna hits som ”Wonderchild” och ”Lovin’ Is Allright” – debut som extern producent. Veronica sätter värde i att jobba med producenter som Walz och Linnros som själva är artister. Hon tror att det kollegiala samförståndet gynnar kreativiteten.

– Christian har samma sätt att fantisera om musiken som jag. Hur ska den gestaltas på scen? Hur kommer lyssnarna att uppfatta låtarna? Sådana frågor faller sig naturliga om man brukar stå längst fram vid sångmikrofonen.
Mitt under pågående albumproduktion blev Veronica mamma, det skedde närmast lite i förbigående.

– Jag hade aldrig riktigt tid att gå in i rollen som blivande mamma. Jag hade dessutom bestämt mig för att jobba på och inte låta graviditeten sinka inspelningen. Men det är klart att jag åt mina fem frukter om dagen och allt sådant.
Låten ”Välkommen in” på nya albumet handlar om en lägenhetsfest. I andra versen sjunger Veronica: ”Spelar pappas skiva från 69/Dom sjunger ’Cosa vuol dir sono una donna ormai, O mare nero o mare nero mare ne’”.